110625
Nu har det gått en evighet sedanjag skrev något här sist. Jag har haft så mkt för mig heltenkelt.
Men nu är det iaf sommar, kanske inte vädermässigt men tidsmässigt. Midsommar firades i Skrubba hos Bs moster, det var väldigt trevligt och regnet höll sig borta.
På jobbet rullardet på, trivs fortfarande jättebra och får snart veta om jag får fortsätta eller inte. Håll en tummeför mig! De flesta försvinner iväg på semester en efter en så tempot blir allt lugnare. Brukar försöka vara tidigt på jobbet så man får gå hem tidigare, har man massor av dagen kvar.
Nästa vecka har jag lite ledigt för så ska jag och B till Gbg för att se Iron Maiden. Sedan har jag tagit ledigt en vecka i augusti, då åker vi norrut och går på Urkult :D
Har även sommarlov i från Roller Derbyn, det känns tomt. Vi ska försöka hålla igång i sommar också men vi har ingen lokal att skejta i. Jag har planerat att ta upp gymmandet igen nu när jag inte har RD flera ggr i veckan. OCH just det jah, vi har ju haft två bouts (matcher) här i sthlm. Första var emot Hamburg Harbor Girls, Stockholm Roller Derby (STRD) vann överlägset. Och andra boutet var en så kallad doubelheader, det vill säga att två matcher spelades på samma kväll. STRD mötte Kallio Rolling Rainbow och det var en match för a-laget och en för b-laget. Jag spelade med i b-lagsmatchen som inte var fullängd pga att vi inte hade tillräckligt med halltid. STRD vann båda macherna och det var så roligt att få spela min första match. Kalliospelarna var väldans trevliga människor och var vid gott mod på efterfesten trots förlusterna.
Innan vårsäsongen var över hade vi avslutningsfest med ligan. Vår coach Sloppy reser snart tillbaka till Kanada så det var hej då-fest också. Han hade gjort jättefina "awards" till alla spelare i laget som man fick komma och ta emot medans han sa några väl valda ord. Det är en konstig känsla det där, när man blir uppropad och man får en massa applåder. Kramar hit och dit och många säger hur duktig man är och att man har utvecklats. Det som gör att det känns så konstigt är för att jag inte ser allt detta som andra säger med egna ögon. För mig känns det fortfarande som att jag är på samma nivå som för tre månader sedan men tydligen inte. Att börja med RD är det bästa jag gjort, så glad att jag inte fegade ur bara för att jag inte hade någon att gå med. Från att bara känna några i Sthlm till att ha minst 40 bra vänner är inte fy skam. Vad gjorde jag innan RD lixom? Till hösten väntar bortamatcher utomlands :D
Derbylove!
/Kalasjnikov Kristie
Men nu är det iaf sommar, kanske inte vädermässigt men tidsmässigt. Midsommar firades i Skrubba hos Bs moster, det var väldigt trevligt och regnet höll sig borta.
På jobbet rullardet på, trivs fortfarande jättebra och får snart veta om jag får fortsätta eller inte. Håll en tummeför mig! De flesta försvinner iväg på semester en efter en så tempot blir allt lugnare. Brukar försöka vara tidigt på jobbet så man får gå hem tidigare, har man massor av dagen kvar.
Nästa vecka har jag lite ledigt för så ska jag och B till Gbg för att se Iron Maiden. Sedan har jag tagit ledigt en vecka i augusti, då åker vi norrut och går på Urkult :D
Har även sommarlov i från Roller Derbyn, det känns tomt. Vi ska försöka hålla igång i sommar också men vi har ingen lokal att skejta i. Jag har planerat att ta upp gymmandet igen nu när jag inte har RD flera ggr i veckan. OCH just det jah, vi har ju haft två bouts (matcher) här i sthlm. Första var emot Hamburg Harbor Girls, Stockholm Roller Derby (STRD) vann överlägset. Och andra boutet var en så kallad doubelheader, det vill säga att två matcher spelades på samma kväll. STRD mötte Kallio Rolling Rainbow och det var en match för a-laget och en för b-laget. Jag spelade med i b-lagsmatchen som inte var fullängd pga att vi inte hade tillräckligt med halltid. STRD vann båda macherna och det var så roligt att få spela min första match. Kalliospelarna var väldans trevliga människor och var vid gott mod på efterfesten trots förlusterna.
Innan vårsäsongen var över hade vi avslutningsfest med ligan. Vår coach Sloppy reser snart tillbaka till Kanada så det var hej då-fest också. Han hade gjort jättefina "awards" till alla spelare i laget som man fick komma och ta emot medans han sa några väl valda ord. Det är en konstig känsla det där, när man blir uppropad och man får en massa applåder. Kramar hit och dit och många säger hur duktig man är och att man har utvecklats. Det som gör att det känns så konstigt är för att jag inte ser allt detta som andra säger med egna ögon. För mig känns det fortfarande som att jag är på samma nivå som för tre månader sedan men tydligen inte. Att börja med RD är det bästa jag gjort, så glad att jag inte fegade ur bara för att jag inte hade någon att gå med. Från att bara känna några i Sthlm till att ha minst 40 bra vänner är inte fy skam. Vad gjorde jag innan RD lixom? Till hösten väntar bortamatcher utomlands :D
Derbylove!
/Kalasjnikov Kristie
Kommentarer
Postat av: Bettan
Men så trevligt med ett inlägg :) Det var inte igår, hehe!
Trackback
